Vårdriktlinjer - ont i ryggen
Vad är coping?Coping är begreppet för den strategi patienten använder för att handskas med sitt besvär.
I stort sett kan man uppdela coping strategier i två grupper, aktiva/konfronterande strategier och passiva/undvikande strategier. Att använda passiva/undvikande copingstrategier är en klar riskfaktor för att utveckla ett långvarigt problem och det är viktigt att ta itu med detta.
Den som undviker (passiv)
- blir skrämd av att det gör ont och oroar sig för framtiden.
- är rädd att smärta alltid betyder att skadan förvärras.
- vilar mycket och väntar på att smärtan skall gå bort av sig själv.
- vet att smärtan kommer att minska och är inte orolig för framtiden.
- fortsätter sitt liv så normalt som möjligt.
- handskas med smärtan genom att vara positiv, fortsätter att vara aktiv och att arbeta
Rädsla undvikande – en förklaringsmodell
Ett viktigt exempel på hur tolkning och inlärning kan påverka coping är mekanismerna bakom rädsla-unvikande. Första fasen, betingningen, går till så att stimuli såsom en viss aktivitet eller situation framkallar en reaktion t ex rädsla, ångest och muskelspänning. I andra fasen blir dessa stimuli (aktiviteten eller situation) tolkade som "hot" och detta kan sätta igång undvikande reaktioner. Konsekvensen (minskad ångest, spänning och smärta) av beteendet (att undvika aktiviteten eller situationen) blir på så vis bekräftad. När denna inlärning har skett är mönstret svårt att bryta. Patienten kan till i oändlighet undvika kontakten med den ursprungliga hotande aktiviteten eller situation. Rädsla-undvikande är associerat till specifika tankepatroner som man ofta kallar för "katastroftankar". Katastroftankar är negativa och förstärkta tolkningar av situationer eller upplevelser.